BLOW THE DUST FROM MY EYES
Ibland tar livet oväntade vändningar och man hänger inte riktigt med. Det går inte heller att göra någonting åt det trots att det är det enda man vill.
Sitter hemma i sängen och lyssnar på Melissa Horn. Tog en kvällspromenad med en go kille och pratade om livet. Väntar lite på att Gabriella skall komma hem till mig. Kan man tycka om någon mer än vad jag tycker om henne?
Igår promenerade jag runt i över en och en halv timma för att rensa tankarna. Det är nästan som meditation alltså.
Kan dock vara jobbigt då man kommer till insikt, men hellre det än att gå runt utan att veta varken ut eller in.
Det finns en fara i att aldrig hitta vägen, det finns något vackert i att vandra den ändå.
Nu ska jag kramas med vänner som behöver det och vänner som betyder.
Kommentarer
Trackback
