TRUTH TO BE TOLD
Livet är så jävla orättvist. Säg inte emot, för så är det.
Bra saker händer dåliga människor och dåliga saker händer goda människor. Varje dag, hela tiden.
Någon får en månad kvar att leva, någon blir lämnad, någon vet varken ut eller in & någon längtar utan att få. Ibland undrar man ju verkligen om det är någon som jävlas med en. Vem det är som jävlas med en, för det kan ju inte stämma det som händer. Man ställer sig frågan varför och vad man gjorde för fel.
Finns det ens någon mening med det som händer? Jag har alltid trott det, men det är inte konstigt att man tvivlar. När ska det vända? Karma fungerar väl åt bägge hållen? Gör man gott får man gott tillbaka?
Nej, nu är det dags för en helomvändning. Ut med det gamla och in med det nya. Antingen gör man någonting åt sin situtation eller så finner man sig i det. Men väljer man då att finna sig i det så ska man fan inte klaga under tiden. Jag tänker inte klaga. Är ni med mig?
